Laddar

Mjällbys nya superlöfte: ”Utan henne hade jag inte klarat mig”

Kristianstadssonen Omar Dampha om mardrömshösten i KFC, hårda uppväxten i Gamlegården och varför han tillägnar varje mål sin mamma.

delningar

Text: Viktor Andersson / 24Blekinge

För Mjällbys 17-åriga löfte Omar Dampha var fjolårssäsongen minst sagt händelserik. Nog för att du som fotbollsspelare kanske inte söker ett stiltje, men känslan var att forwarden på en säsong, var med om mer än många elitspelare är på en hel karriär.

– Det var roligt i början – men det slutade tråkigt. Visst var det mycket, men jag har försökt att inte sväva i väg, utan försökt behålla fötterna på jorden, säger Omar Dampha ödmjukt.

Jag träffar nyförvärvet vid ett råkallt Strandvallen där snö blandas med regn och där vindarna inte ligger i ide. Men det är en glad 17-åring som joggar ut på planen. När han lattjar med bollen syns ett levande kroppspråk och han ler. Det är också där den lite tråkigare delen av säsongen kommer in.

– Det är verkligen jättekul att komma igång igen. Jag har verkligen saknat att spela fotboll eftersom jag var avstängd och inte fick spela alls i slutet med Kristianstad, säger Dampha.

Avstängningen, ja. Det för honom, tråkiga slutet på en annars genombrottsfylld säsong. Den infekterade historien utspelade sig efter matchen mot Skövde och som så ofta vid konflikter har den två olika ansikten.

Den första berättas av Kristianstads tränare Atli Edvaldsson och var den som fick Dampha avstängd. Enligt islänningen ska Omar fysiskt ha attackerat honom. Den andra av Dampha – som bestämt avvisar det påståendet.

– Han vill få mig att se dum ut, inget sånt hände – det är ren lögn och han vill bara rädda sig själv. Många som var där kan intyga att det inte hände. Men missförstå mig inte, jag har inga hard feelings mot Kristianstad. Det är en jättebra klubb, men det finns vissa personer där, och tränaren är en av dem, som inte är det.

Till kontexten hörde också att Dampha genomgående, sedan Edvaldsson kom till klubben kände sig motarbetad – och som kulminerade med bråket och Damphas berättelse om att tränaren ska ha petat honom – för att han inte hade magrutor.

– Han kritiserade mig hela tiden, var alltid på mig med negativa kommentarer och påpekade hela tiden småsaker. Och det var inte bara mot mig, det var många i laget som undrade vad han liksom hade emot oss, berättar Dampha.

Hur kände du då?

– Det var bara ren ilska. Men det gjorde mig bara mer motiverad.

Ångrar du det som hände?

– Nej, det har ju redan hänt – varför ska jag göra det. Jag har lagt det bakom mig och försöker tänka på Mjälllby.

Mjällby, ja. Vi ska återkomma till de, men först stanna ett kort tag i Damphas händelserika säsong. För den var långt ifrån bara negativ. Eller vad sägs som dubbla landslagsläger på Bosön, provträning med Premier League-klubben Brighton och de där första målen som 17-åringen stod för.

– Det bästa var mina två mål mot Husqvarna – det var ren glädje. Mitt premiärmål mot Utsikten var mer av en chock. Det var ju efter bara sju minuter och jag fick en riktig adrenalinkick.

Han fortsätter:

– Landslaget var förstås kul. Det var ju landets bästa spelare i min ålder jag fick visa upp mig tillsammans med. Det gick bra – men kunde gått bättre.

Åter till Mjällby. Det lag han valde framför mer meriterade klubbar högre upp i seriesystemen.

– Det fanns flera andra lag som var intresserade men jag fick direkt en bra bild av klubben och det som var avgörande var att de tydligt hade en bra plan för vad de ville med mig.

En annan orsak var supportrarna.

– Jag har spelat mot dem och jag måste säga att jag verkligen gillar ”Sillastrybarna” (namnet på lagets fans). Det är bland de bästa fansen i hela landet och det ska bli kul att spela inför dem.

Hur har den första tiden varit?

– Det har varit kul. Det är ett bra gäng och jag har snackat med alla. Visst, det var lite nervöst i början men nu är det bara att köra på och kriga för en plats.

Är det skillnad mot Kristianstad?

– Man märker skillnad ja, framförallt när det kommer till tempot, som är snabbare, men även kring seriositeten – det är mer seriöst här.

Vad har du för personlig målsättning?

– Jag vill först och främst etablera mig i truppen, sedan kanske startelvan – samtidigt som jag vill utvecklas och bli en bättre spelare.

När Omar Dampha gjorde sitt allra första a-lagsmål mot Utsikten tillägnande han det sin mamma, som han tillsammans med sina två systrar, bor med i Kristianstad.

– Egentligen tillägnar jag henne alla mål jag gör. Hon har alltid ställt upp för mig och stöttat mig, så det är ett sätt att tacka henne. Utan henne hade jag inte klarat mig. Hon är mitt största fan.

När Omar växte upp i höghusområdet Gamlegården i Kristianstad och spelade på olika planer i området föreställde han sig alltid att han varDidier Drogba.

Ni vet den ivorianske anfallaren som bland annat öste in mål för laget som blivit Omars favoritgäng – Chelsea. Likheterna är också slående. Precis som Drogba är Dampha en stor targetforward som dessutom inte räds djupledsspelet.

– Det är min stora idol och en spelstil jag försökt efterlikna.

Området där han växte upp beskrivs ofta i media som ett ”utsatt område” och hans sätta att tackla ungdomens svårigheter var att spela fotboll.

– Vi spelade hela tiden, och det har verkligen hjälpt mig att hålla mig borta från problem. Visst, jag busade också runt med vännerna, men jag har alltid umgåtts med rätt vänner – jag har alltid hållit mig till fotbollen.

Text: Viktor Andersson / 24Blekinge

Relaterade artiklar