Laddar

Bunkerläkarens offer: ”Han ville att jag skulle skjuta honom”

Hösten 2015 blev Isabel Eriksson bortrövad av bunkerläkaren. I en intervju med Allas berättar hon om skräckdygnen. ”Han gav mig en pistol och ville att jag skulle skjuta honom”, säger hon till tidningen.

delningar

Sedan historien om bunkerläkarens kidnappande av Isabel Eriksson i september 2015 nystades upp har hon bland annat talat om händelsen i Skavlan. I en intervju med veckotidningen Allas återger hon nu skräckdygnen med läkaren, som i dag avtjänar ett åttaårigt fängelsestraff.

Stora delar av händelsen – som hur det gick till när Isabel Eriksson drogades med jordgubbar och fördes till bunkern utanför Hjärsås är sedan tidigare kända. För veckotidningen berättar hon att hon kort efter att ha blivit bortrövad attackerade läkaren med två spikar, dock utan något resultat.

– Men det gick inte. Då insåg jag att om jag någonsin skulle komma därifrån så var jag tvungen att spela mina kort väl. Jag är ganska analytiskt lagd och inte känslostyrd. Min strategi blev att spela med och studera honom. Jag skulle vara tillmötesgående så att han inte såg mig som ett hot och samtidigt undvika att han blev förälskad i mig. Bara han kunde få mig därifrån och då var jag tvungen att manipulera honom, säger Eriksson till veckotidningen.

Händelsen nystades upp när läkaren tog med Isabel till Stockholm, där hans tanke var att de tillsammans skulle komma upp med en lögn. Idén till det uppkom när han märkte att kvinnan var anmäld försvunnen och därefter testade hennes tillit.

– Han gav mig en pistol och ville att jag skulle skjuta honom, men det kunde jag inte. Pistolen var inte heller riktig, han ville testa mig och se om han kunde lita på mig. Jag vann hans förtroende och efter det var det som att han veknade. Han förslog att vi skulle åka tillbaka till Stockholm och hitta på en story om alltihop.

Ensam i ett rum med en utredare bröt Isabel dock ihop och avslöjade sanningen, varpå mannen kunde gripas och straffas. I dag har hon skrivit en bok om händelsen men menar att hon inte kan känna sig säker, då han kan släppas ut om fyra år.

– Minnena kommer jag alltid ha kvar och det är plågsamt när de kommer över mig. Samtidigt mår jag ändå ganska bra idag och jag har en bra psykolog. Och jag kan tänka att vilken tur jag hade. Jag kunde ju lika gärna ha varit kvar i bunkern